Kommentarer till Om mig http://malin30.wordpress.com Lär dig livets största gåta älska glömma och förlåta Wed, 11 Nov 2009 10:36:28 +0000 http://wordpress.com/ hourly 1 Av: Katrin http://malin30.wordpress.com/about/#comment-87 Katrin Sat, 17 Oct 2009 18:36:50 +0000 #comment-87 Hej! Vilken jättefin sida du har! Jag hittade den när jag sökte efter människor med samma erfarenheter som mig. Jag förlorade min mamma för ett år sedan, också i cancer. Jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver. Jag har inga syskon och en trasig relation till min pappa (jag är 27), så det känns som att jag förlorat allt. Hoppas att du orkar kämpa! Många kramar från Katrin Hej!

Vilken jättefin sida du har! Jag hittade den när jag sökte efter människor med samma erfarenheter som mig. Jag förlorade min mamma för ett år sedan, också i cancer. Jag känner igen mig väldigt mycket i vad du skriver. Jag har inga syskon och en trasig relation till min pappa (jag är 27), så det känns som att jag förlorat allt. Hoppas att du orkar kämpa! Många kramar från Katrin

]]> Av: Anne-li http://malin30.wordpress.com/about/#comment-65 Anne-li Fri, 22 Feb 2008 11:15:21 +0000 #comment-65 Hej Malin! Hur mår du? jag får panik!!! hittar inte din blogg längre, så jag kan inte följa dig och ditt liv!! saknar det så mycket och vill veta hur det går för dig, som jag skrev förut så följer jag dig på bloggen och har gjort så en lång tid, för att du finns inom mig så fort jag går in och läser bloggar, det är något alldeles speciellt med dig, tror att allt som har hänt med din mamma har även satt sina spår hos mig om hur du saknar henne.(är livrädd att mista min mamma) Hoppas verkligen att du mår bättre men jag vet att saknaden kvarstår, jag hoppas även att jag får fortsätta att följa dig på din resa i livet. Kramar till dig Anne-li Hej Malin!

Hur mår du? jag får panik!!! hittar inte din blogg längre, så jag kan inte följa dig och ditt liv!! saknar det så mycket och vill veta hur det går för dig, som jag skrev förut så följer jag dig på bloggen och har gjort så en lång tid, för att du finns inom mig så fort jag går in och läser bloggar, det är något alldeles speciellt med dig, tror att allt som har hänt med din mamma har även satt sina spår hos mig om hur du saknar henne.(är livrädd att mista min mamma) Hoppas verkligen att du mår bättre men jag vet att saknaden kvarstår, jag hoppas även att jag får fortsätta att följa dig på din resa i livet.
Kramar till dig
Anne-li

]]> Av: Emma http://malin30.wordpress.com/about/#comment-58 Emma Wed, 07 Nov 2007 16:35:43 +0000 #comment-58 Hej.... Jag är bara 12 år och kanske tycker man att jag är för liten för och förstå sorgen som kommer efter man mist en förälder , jag har själv inte gjort det. Men jag har läst din blogg och är nu inne och gör det oftare och oftare , även om jag inte är vuxen än så lider jag med dig , och jag hoppas att dom där som snor sakerna på kyrkogården slutar med det det är totalt respektlöst ! Ha det så bra som möjjlitt ! <3 emma Hej….

Jag är bara 12 år och kanske tycker man att jag är för liten för och förstå sorgen som kommer efter man mist en förälder , jag har själv inte gjort det. Men jag har läst din blogg och är nu inne och gör det oftare och oftare , även om jag inte är vuxen än så lider jag med dig , och jag hoppas att dom där som snor sakerna på kyrkogården slutar med det det är totalt respektlöst ! Ha det så bra som möjjlitt ! <3 emma

]]> Av: Simona http://malin30.wordpress.com/about/#comment-51 Simona Mon, 20 Aug 2007 23:19:35 +0000 #comment-51 Hej.. Jag googlade lite efter änglar och råkade på din blogg. Det tog mig ca 10 sekunder för mina tårar att börja rinna längs mina kinder.. Jag kunde inte låta bli när jag läste det som du skrivit om din mamma. Själv förlorade jag min pappa 23 januari i år. Han hade också cancer.. Det pågick i 5 månader, sen var det slut.. Han var 67 år. Det kändes verkligen hopplöst, alltihop omkring en. Det gör det fortfarande när man blir påmind eller när tanken ploppar upp från ingenstans.. det är det värsta.. men jag försöker att se framåt varje gång (efter att jag släppt några droppar från ögonen) genom att vara tacksam för de andra som vi har. Våga visa vad man känner och ge varandra nya krafter varje dag genom att skänka kärlek och förståelse.. Sköt om dig! Hej..
Jag googlade lite efter änglar och råkade på din blogg. Det tog mig ca 10 sekunder för mina tårar att börja rinna längs mina kinder.. Jag kunde inte låta bli när jag läste det som du skrivit om din mamma. Själv förlorade jag min pappa 23 januari i år. Han hade också cancer.. Det pågick i 5 månader, sen var det slut.. Han var 67 år. Det kändes verkligen hopplöst, alltihop omkring en. Det gör det fortfarande när man blir påmind eller när tanken ploppar upp från ingenstans.. det är det värsta.. men jag försöker att se framåt varje gång (efter att jag släppt några droppar från ögonen) genom att vara tacksam för de andra som vi har. Våga visa vad man känner och ge varandra nya krafter varje dag genom att skänka kärlek och förståelse..
Sköt om dig!

]]> Av: Linda http://malin30.wordpress.com/about/#comment-49 Linda Sun, 12 Aug 2007 23:50:29 +0000 #comment-49 Hittade din sida när jag surfade efter Ängel. Kände att jag inte ville lämna den utan att säga att jag varit här och att du berörde mig, har tårar i ögonen av din fina och ljusa kärlek till din mamma, vilken kärleksförklaring du gjort. Enormt vackert! Lycka till med Allting! Namaste Linda i Borlänge Hittade din sida när jag surfade efter Ängel. Kände att jag inte ville lämna den utan att säga att jag varit här och att du berörde mig, har tårar i ögonen av din fina och ljusa kärlek till din mamma, vilken kärleksförklaring du gjort.
Enormt vackert!

Lycka till med Allting!

Namaste

Linda i Borlänge

]]> Av: Malin http://malin30.wordpress.com/about/#comment-42 Malin Mon, 25 Jun 2007 10:27:06 +0000 #comment-42 John: Tack för dina fina kommentarer, förstår precis vad du menar när du skriver detta om "Fantomsmärtor" för det är så det känns för mig med. Stod min mamma väldigt nära och kunde prata om det mesta med min mamma för hon var även min bästa vän här i livet och den personen jag såg upp till... Så livet utan henne nu är bara tomt just nu och ensamt.. Men man får göra det bästa av det även om det är jätte jobbigt visa dagar där man inte alls vill vara med eller gå upp ur sängen.. Vårdade min mamma dom sista veckorna hemma hos henne och pappa med hjälp av hemsjukvården och då kom man ju varann ännu närmare. Jag är glad i dag att jag gjorde detta för mamma ville vara hemma och inte på sjukhus och hon ville att jag och pappa skulle sköta henne det sista.. Men det var mycket man fick se och höra under den tiden.. Men är så glad att jag kunde ge mamma henne det hon ville det sista.... Hoppas att du har haft en fin midsommar, jag är bara glad just nu att vardagen har börjat igen... Vilken fin text du skrev , springer inte heller i kyrkan men kan tycka att just sådana texter är väldigt fina.. Om du vill får du gärna fortsätta att skriva mera.. Ha det så bra du kan och va rädd om dig. Många kramar malin John:
Tack för dina fina kommentarer, förstår precis vad du menar när du skriver detta om ”Fantomsmärtor” för det är så det känns för mig med.
Stod min mamma väldigt nära och kunde prata om det mesta med min mamma för hon var även min bästa vän här i livet och den personen jag såg upp till…
Så livet utan henne nu är bara tomt just nu och ensamt..
Men man får göra det bästa av det även om det är jätte jobbigt visa dagar där man inte alls vill vara med eller gå upp ur sängen..
Vårdade min mamma dom sista veckorna hemma hos henne och pappa med hjälp av hemsjukvården och då kom man ju varann ännu närmare.
Jag är glad i dag att jag gjorde detta för mamma ville vara hemma och inte på sjukhus och hon ville att jag och pappa skulle sköta henne det sista..
Men det var mycket man fick se och höra under den tiden.. Men är så glad att jag kunde ge mamma henne det hon ville det sista….

Hoppas att du har haft en fin midsommar, jag är bara glad just nu att vardagen har börjat igen…
Vilken fin text du skrev , springer inte heller i kyrkan men kan tycka att just sådana texter är väldigt fina..

Om du vill får du gärna fortsätta att skriva mera..

Ha det så bra du kan och va rädd om dig.
Många kramar malin

]]> Av: Malin http://malin30.wordpress.com/about/#comment-41 Malin Mon, 25 Jun 2007 10:20:25 +0000 #comment-41 Adastra: Tack vännen, ja jag kände att jag ville ha en helt egen sida till min mamma som bara är till henne och om henne... Hjälper att skriva av sig ibland med. Hoppas att det gick bra hos tandläkaren gumman och att du fick en fin midsommar.. Läste att din son skall gifta sig så jag får säga GRATTIS... Tänker på dig!!!! Kramar i massor till dig /Malin Adastra:
Tack vännen, ja jag kände att jag ville ha en helt egen sida till min mamma som bara är till henne och om henne…
Hjälper att skriva av sig ibland med.

Hoppas att det gick bra hos tandläkaren gumman och att du fick en fin midsommar..
Läste att din son skall gifta sig så jag får säga GRATTIS…
Tänker på dig!!!!

Kramar i massor till dig /Malin

]]> Av: Malin http://malin30.wordpress.com/about/#comment-40 Malin Mon, 25 Jun 2007 10:18:03 +0000 #comment-40 Sandra: Tack för din kommentar vännen.. Vad hade din pappa för cancer? Denna sjukdomen är hemsk, usch.... Hoppas att du mår så bra du kan och att du har folk omkring dig som du kan prata med och som stöttar dig för det behöver man det känner jag.. Men samtidigt som man har det så känner iallafall jag mig väldigt ensam i allt detta.,... Skriv gärna när du vill gumman. Massa massa kramar till dig/Malin Sandra:
Tack för din kommentar vännen..
Vad hade din pappa för cancer?
Denna sjukdomen är hemsk, usch….
Hoppas att du mår så bra du kan och att du har folk omkring dig som du kan prata med och som stöttar dig för det behöver man det känner jag..
Men samtidigt som man har det så känner iallafall jag mig väldigt ensam i allt detta.,…

Skriv gärna när du vill gumman.
Massa massa kramar till dig/Malin

]]> Av: John http://malin30.wordpress.com/about/#comment-39 John Fri, 22 Jun 2007 17:16:25 +0000 #comment-39 Footprints One night a woman had a dream. She dreamed She was walking along the beach with the LORD. Across the sky flashed scenes from Her life. For each scene She noticed two sets of footprints in the sand. One belonging to Her and the other to the LORD. When the last scene of Her life flashed before Her, She looked back at the footprints in the sand. She noticed that many times along the path of Her life there was only one set of footprints. She also noticed that it happened at the very lowest and saddest times of Her life. This really bothered Her and She questioned the LORD about it. LORD you said that once I decided to follow you, you'd walk with me all the way. But I have noticed that during the most troublesome times in my life there is only one set of footprints. I don't understand why when I needed you most you would leave me. The LORD replied, my precious, precious child, I Love you and I would never leave you! During your times of trial and suffering when you see only one set of footprints, it was then that I carried you. ...inte för att jag springer i kyrkan i tid och otid. Men denna dikten är ju ganska fin ändå. Footprints

One night a woman had a dream. She dreamed She was walking along the beach with the LORD. Across the sky flashed scenes from Her life. For each scene She noticed two sets of footprints in the sand. One belonging to Her and the other to the LORD.

When the last scene of Her life flashed before Her, She looked back at the footprints in the sand. She noticed that many times along the path of Her life there was only one set of footprints. She also noticed that it happened at the very lowest and saddest times of Her life.

This really bothered Her and She questioned the LORD about it. LORD you said that once I decided to follow you, you’d walk with me all the way. But I have noticed that during the most troublesome times in my life there is only one set of footprints. I don’t understand why when I needed you most you would leave me.

The LORD replied, my precious, precious child, I Love you and I would never leave you! During your times of trial and suffering when you see only one set of footprints, it was then that I carried you.

…inte för att jag springer i kyrkan i tid och otid. Men denna dikten är ju ganska fin ändå.

]]> Av: John http://malin30.wordpress.com/about/#comment-38 John Fri, 22 Jun 2007 16:47:54 +0000 #comment-38 Hej Malin... Har aldrig varit här förrän nu. Och fråga mig inte hur jag hamnade här, för det har jag ingen aning om. Men jag såg ju din fantastiskt vackra hyllning till din mamma. Blev ju lite tagen av detta...eller ganska mycket rättare sagt, för att vara helt ärlig. En anledning till detta är förmodligen att min mamma fick bröstcancer för 7 år sedan och tyckte att det var dags att dra vidare, vid 51 års ålder. Stod ju min mamma väldigt nära och undrade hur i hela friden jag skulle bearbeta förlusten av nån man älskar mer än nåt annat. Vet ju inte om man ska kalla det "fantomkänsla", likt någon som förlorat en kroppsdel. För det har ju funnits stunder då jag tänkt ringa till henne och varit helt hundra på att hon finns kvar, för att i sista stund bli påmind...och lagt tillbaka luren. Och då kommer ilskan smygande, för det är ju så mycket man vill säga och berätta. Saker man bara vill och kan säga till just henne. Eller bara att få berätta saker som mina söner gjort eller lärt sig. Oj då...fick visst lite skrivdiarré. Men min känsla är nog så här...att jag börjar nog vänja mig lite. Att jag förlorat en del av mig själv, likt nån som förlorat en arm eller ett ben (kanske en lite halvtaskig jämförelse). Och "fantomkänslan" återkommer ju med jämna mellanrum, varken man vill det eller ej. Hmmm...när jag sitter här och funderar så slår det mig, att fasen vad stolt jag hade varit om jag vore din mamma...att ha en dotter som gjort en sån vacker sida till en. Det är nog med ett stolt, brett leende hon ser ner på sin lilla Malin. Ha det bra /John Hej Malin…
Har aldrig varit här förrän nu. Och fråga mig inte hur jag hamnade här, för det har jag ingen aning om. Men jag såg ju din fantastiskt vackra hyllning till din mamma. Blev ju lite tagen av detta…eller ganska mycket rättare sagt, för att vara helt ärlig.
En anledning till detta är förmodligen att min mamma fick bröstcancer för 7 år sedan och tyckte att det var dags att dra vidare, vid 51 års ålder.
Stod ju min mamma väldigt nära och undrade hur i hela friden jag skulle bearbeta förlusten av nån man älskar mer än nåt annat. Vet ju inte om man ska kalla det ”fantomkänsla”, likt någon som förlorat en kroppsdel. För det har ju funnits stunder då jag tänkt ringa till henne och varit helt hundra på att hon finns kvar, för att i sista stund bli påmind…och lagt tillbaka luren.
Och då kommer ilskan smygande, för det är ju så mycket man vill säga och berätta. Saker man bara vill och kan säga till just henne. Eller bara att få berätta saker som mina söner gjort eller lärt sig.
Oj då…fick visst lite skrivdiarré.
Men min känsla är nog så här…att jag börjar nog vänja mig lite. Att jag förlorat en del av mig själv, likt nån som förlorat en arm eller ett ben (kanske en lite halvtaskig jämförelse). Och ”fantomkänslan” återkommer ju med jämna mellanrum, varken man vill det eller ej.
Hmmm…när jag sitter här och funderar så slår det mig, att fasen vad stolt jag hade varit om jag vore din mamma…att ha en dotter som gjort en sån vacker sida till en.
Det är nog med ett stolt, brett leende hon ser ner på sin lilla Malin.

Ha det bra /John

]]>